Vaknade upp och kände att brösten inte ömmade lika mycket som dom gjort. Blev jätteorolig och gick upp på toaletten, tog crinone-gel och gick och la mig igen. I sängen kände jag lite spänningar och dragningar i magen.. BRA tänkte jag för det är skönare att KÄNNA NÅGONTING än INGENTING. Jag är fortfarande spänd i magen, inte konstigt, utan bara normalt. Jag har läst runt på familjeliv.se men insett att det är korkat för där finns alla argument för att brösten slutar ömma. Bland annat missfall eller att kroppen vant sig lite och att det kan komma och gå lite i början. Jag hoppas ju på det sistnämnda utifall att jag nu är gravid för jag kan fortfarande inte tro på det förrens den 12/2. Jag MÅSTE ta mig förbi mensdatumet. Det bara MÅSTE jag göra!! Det är oroligt just nu, men samtidigt försöker jag dämpa oron med att göra andra saker och faktiskt tänka som jag brukar göra "SKÄRP DIG" för jag är faktiskt inte en orolig människa annars.. brukar vara cool-lugn. Dessutom tänkte jag att jag ALDRIG innan mens har haft ont och så har det plötsligt bara försvunnit. Snarare så är det udda den är gången jämfört med ALLA andra gånger som jag får mens. Jag brukar nämligen alltid ha ont och att dom slutar har aldrig hänt, därför tror jag mer på det sistnämnda. Dessutom har det kommit tillbaka lite nu, men det har nog med progesteronet att göra.. men men :) Inte mycket annat att säga. Här skriver jag ju mina tankar om ivf:en och vardagen är lämnad till en annan blogg.