Nu slog jag slag i saken och ringde Huddinge. Det känns ändå som om jag "tillhör" dom. Jag fick prata med en fantastisk barnmorska som var trygg och lugn. Hon sa att hon gissade på att jag hade en nerv i kläm, för det lät så enligt henne. Sen sa hon att mitt blodprov, som hon kunde titta på som jag tog igår låg på 300 vilket var helt normalt utifrån var jag befinner mig. Jag behöver förmodligen inte oroa mig då heller. Jag har ju inte ONT och jag har ingen blödning, så just nu så känns det faktiskt tryggt. Nu hoppas vi på en ökning på fredag, MEN det lät på henne att det egentligen är först nästa vecka som man kan "jämföra" för jag antar att ökningen kan variera från person till person, men att det bara inte sjunker, stannar av eller går FÖR långsamt. Jag har ju känningar i magen och slemhinnan var tjock och fin, så någonting är det ju där, det tvekar jag inte på. Det är bara oron att den lille har tagit ett skutt utanför och placerat sig nån annanstans som gör mig nervös eller att han/hon inte växer som han/hon ska. Lite av min oro kommer också ifrån att alla våra ägg som blev befruktade delade sig långsamt och det var därför de slänges sen.. så min oro är inte helt obefogad.
Din oro är absolut inte obefogad, det är ingen oro i IVF världen för vi är alla starka kämpare som har ett och samma mål - och då är det heeelt normalt att oroa sig, eftersom man är så förbaskat skraj för att något ska gå fel när det väl har gått rätt..
Jag håller tummarna för att allt ser bra ut, och det tror jag stensäkert på! :]
skriven
Din oro är absolut inte obefogad, det är ingen oro i IVF världen för vi är alla starka kämpare som har ett och samma mål - och då är det heeelt normalt att oroa sig, eftersom man är så förbaskat skraj för att något ska gå fel när det väl har gått rätt..
Jag håller tummarna för att allt ser bra ut, och det tror jag stensäkert på! :]
massa kramar! <3