Det blir ultraljud den första veckan i mars och det känns som en evighet. Hon sa även att jag var i vecka 4+4, men att det inte var så noga? Konstigt att uttrycka sig så med tanke på att det inte kunde bli mer noga när det kommer till ivf behandlingar. Här räknar vi ivf:are fan mensminuter. Jaja.. Det känns konstigt, det är svårt att ta in att jag ska bli mamma och sambon ska bli pappa. Han är dock helt bombsäker på att han ska bli pappa nu, han tar in rollen totalt :) så underbart! Jag har bestämt mig för att skriva ut lite bilder och klistra in i ett album och skriva lite så att man kan spara det till bebisen. Jag har redan valt ut några bilder. Ett på mig när jag låg i sjukhussängen när det var äggplock, ett på sambon när han plockade ut grabbarna (han ser så manlig ut i den blåa matsalshatten man får), ett på de första ulltossorna som vi köpte för några dagar sedan i hopp om att någon ska få använda dom och sen några andra bilder på bland annat graviditetstesten osv. Det ska bli kul att sätta ihop det albumet. Jag har sparat varje litet papper vi fått från sjukhuset oavsett vad det handlat om. Det kommer jag aldrig slänga. Jag slutade med progesteronet idag. Jag hade en kvar, men jag tänkte "bära eller brista", jag tror inte en dag gör någon skillnad och nu får vi se hur det går. Det spänner en hel del i magen, men samtidigt så blir jag glad när det spänner för då känns det som att det faktiskt är nån där inne. Nu håller jag tummar och tår för att det här ska gå vägen. Jag lovade mig själv att inte vara orolig, samtidigt så är det svårt, men jag gör mitt bästa och än så länge tänker jag ha inställningen att NU ska vi få barn och inga OM eller MEN :)
Jag ska gå över till min andra blogg, men på nätt sätt kändes det naturligare att skriva till er här idag :) vi får ta babysteps helt enkelt :D Däremot önskar jag att någon som är bra på blogspot kunde flytta min blogg från "Vi som kämpar" till "gravida"? Jag förstår mig ju inte på det där!! :)
Blir så glad att läsa om er, det ger liksom hopp om att det visst går att plussa redan vid första IVF- försöket:)
För mig går det långsamt. Jag har äntligen fått ner svullnaden från överstimuleringen och kan röra mig normalt igen. Hormonerna sätter sprätt på tårarna kan man säga och vikten ökar lite smått :/ Känner av mensvärk i ryggen lite då och då men annars är brösten inte lika svullna längre. Vet inte riktigt vad man ska känna egentligen, det är galet att veta så här precist än om man skulle ha varit "naturligt" gravid. Jag har som sagt lovat mannen att inte testa något i förväg så jag räknar dagarna kan man säga;)
Du får gärna skriva lite om du hade ev symtom under ruvartiden.
Malin: Hej!! Usch.. u åkte på en riktig dänga av överstimulering. Själv trodde dom ju att jag blev det eller kunde bli det så jag fick äta några tabletter mot överstimulering, men jag slutade med dom en vecka för tidigt och klarade mig bra ändå. Dock kände jag precis som du säger, att man inte kunde röra sig. Jag var sängliggandes i några dagar.. det gjorde SÅ ont att gå och jag kände att jag inte hade någon kontroll över mina magmuskler. Magen bara hängde där som ett tungt klot!
Mina symptomer. Ja, det är svårt att säga. Det är ju så otroligt olika för alla som jag har förstått. Första dagarna mådde jag illa, men jag tror det var på grund av att jag både tog progesteronet OCH tabletterna mot överstimulering. Biverkningarna var ju illamående och min kropp blev chockad. Dagen efter återföring spydde jag som en gris på morgonen, sen blev det bättre. Mina bröst blev ömma och gjorde ont, men sen la det sig och då blev jag självklart orolig att det inte hade gått vägen, men så läste jag runt på nätet och fick reda på att ömmandet kan komma och gå lite eftersom kroppen sakta men säkert vänjer sig vid högre progesteron. Så om du exempelvis har ömma bröst i tre dagar så kanske du den fjärde och femte inte har lika ont eftersom kroppen mer eller mindre vant sig för tillfället.. sen kommer det väl igen. Just nu har jag ömma bröst, men inte mycket mer än när jag ska få min mens. Inget speciellt liksom och bröstvårtorna börjar väl göra lite mer ont, men fortfarande i "noramlt skick" om vi säger.
Magen spänner. Några dagar efter återföring började jag känna lite dragningar i magen, speciellt på vänster sida om naveln, men det kom och gick. Det försvann också bara sådär helt plötsligt och har inte kommit tillbaka på samma sätt längre. Jag gissa på att det kändes som mest när ägget fäste. Nu spänner det mer i ljumsken på höger och vänster sida, som träningsvärk. Ja.. det känns som om jag gått flera mil varje dag, men det har jag ju inte ;)
Mitt luktsinne blev bättre. När jag gick in i gallerian i stan kände jag massa dofter. Det kom som en våg bara och i en affär luktade det spya så jag var tvungen att gå ut. Jag kan gå ute på gatan med hunden också en fredagskväll och känna att det lukta ugnspommes och bea-sås haha... antar att köksdofterna sipprar ut genom köksfönstret i lägenheterna.. sånt man inte känt tidigare!
Men alla små symptomer kommer och går. Jag blev vansinnigt hungrig de sista dagarna i ruvningen. Jag kunde bli panikhungrig och var bara TVUNGEN att äta en brödbit på väg från tullenbanan och hem i det iskalla vädret TROTS att det smakade skit men jag kände mig typ desperat!
Allt kommer och går. Det låter som mycket symptomer, men på 16 dagar är det inte mycket och speciellt inte om man tänker på att lukten kanske varade i 1 minut och sen kunde det försvinna.. man hinner knappt reagera.
Första dagarna när jag mådde dåligt efter återföringen gick det inte heller att urskilja symptomerna.
Hoppas lite av det jag skrivit var det du var ute efter :) KRAM och TACK!!!!!
Lilla egget: tack för det!! Jag fattar ju tyvärr inte hur man gör det där :) va spännnde att få hamna under den kategorien, känns lite extra bra :) kram!
skriven
Blir så glad att läsa om er, det ger liksom hopp om att det visst går att plussa redan vid första IVF- försöket:)
För mig går det långsamt. Jag har äntligen fått ner svullnaden från överstimuleringen och kan röra mig normalt igen. Hormonerna sätter sprätt på tårarna kan man säga och vikten ökar lite smått :/ Känner av mensvärk i ryggen lite då och då men annars är brösten inte lika svullna längre. Vet inte riktigt vad man ska känna egentligen, det är galet att veta så här precist än om man skulle ha varit "naturligt" gravid. Jag har som sagt lovat mannen att inte testa något i förväg så jag räknar dagarna kan man säga;)
Du får gärna skriva lite om du hade ev symtom under ruvartiden.
Återigen Grattis!