Idag var jag iväg på en dramalektion. Jag studerar och då ingår det i min utbildning. Det är inte alls min grej, jag är inte den "typen", men jag har inga problem med att gå heller. Vi gör övningar, lekar och man får liksom bara hänga på.. så kommer en "övning" där de som har barn skulle ställa sig i ett hörn och dom utan i ett annat. Läraren tyckte att det "kunde vara kul" att få höra vad deras barn hette och hur gamla dom var. Hon frågade en och en, sen sa hon till oss andra "men känn er inte hotade av att dom har barn, det betyder inte att dom alltid har rätt i alla situationer". Jag läser alltså en utbildning relaterad till barn. Nu till saken. Tänk hur okunniga vi är? Där står jag, mitt i mängden och bara önskade så hjärtligt att jag fick stå på den andra sidan, tillsammans med dom som har barn och berätta vad mitt barn heter och hur gammalt mitt barn är.. men det gör jag inte. Jag står med resterande som inte har barn, men jag kände mig så sårad av "övningen" för det träffade som en pil i hjärtat! Jag blev tårögd och tänkte ta mina ytterkläder och gå, men jag stannade. Så den här barnlösheten är fortfarande otroligt gömd/glömd/osynlig och konstig för många. I slutet fick jag säga att jag inte kommer nästa vecka. Jag hymlar inte med vad jag gör så jag säger rakt ut "jag håller på med en ivf behandling och kommer inte vara med nästa vecka". Som svar får jag "VA?".. hon förstod inte... -"jaa.. alltså jag försöker skaffa barn".. Jobbigt samtal, tråkig situation och bara sådär enormt arg blir jag på okunskapen. Vi måste tänka på "att skaffa barn"- begreppet inte är så självklart och enkelt för alla. Den övningen gjorde lika ont i mig som jag kan tänka mig att det gör för någon som är mobbad/utsött/utsatt i en klass. Jag ville bara fly, sjunka ner i marken och gråta en skvätt.
Annars är det fredag och jag är glad. Jätteglad fortfarande för att läkaren planerar öggplock på onsdag. Morgonen var katastrof eftersom jag har ont i magen nu, svettig, ömmande bröst osv.. känner mig som en menskossa igen och jag som precis hade börjat känna mig som en människa. Jag bytte kläer femtiotusen gånger om men ingenting såg bra ut/satt bra och jag kände mig enormt tjock bara. Jävla mage! Det ska bli skönt att bli av med äggblåsorna sen. Om jag växer och blir stor på grund av en bebis är det en helt annat sak :) Ikväll ska jag mysa ner i soffan med en film under en fleecefilt!! Trevlig fredag på er allihopa och TACK SÅ JÄTTEMYCKET FÖR ERA FINA KOMMENTARER!!! DE VÄRMER!!! Jag uppskattar verkligen att ni är MED mig :)