2
J:
Du lämnade inget namn eller någon blgog så jag kan inte svara dig där, men jag gör mitt bästa här. Självklart är inte 2 kg så mycket, det kan man lätt gå upp och ner, men för mig, jag som har varit större under en period och sedan gått ner i vikt har självklart svårt att acceptera viktuppgång när jag ständigt måste passa min vikt. Nu när jag äter mer eftersom jag är hungrig oftare så hjälper det inte att äta frukter eller gurka.. jag går ändå upp i vikt. Min ämnesomsättning är förmodligen inte så bra och hur mycket "bra mat" (fullkorn, långsamma kolhydrater eller inga kolhydrater alls, LCHF, GI) jag äter så måste jag alltid hålla koll på min tallrik. Jag tycker inte det är någonting dåligt, jag tycker det är bra att man försöker hålla koll på vad man stoppar i sig, hur mycket, vad som passar just dig osv.
Jag har en hund och är ute på promenad 3 ggr om dagen och detta håller vanligtvis endast min vikt under kontroll. Nu när jag äter mer hjälper det inte. Jag behöver gå ytterligare en pw på 1 timme om dagen och att hitta den tiden förutom hundpromenader och skolarbete + orken är inte alltid så lätt. Jag tycker det är jättebra att du går 2 km om dagen och att det fungerar för dig, men allting fungerar inte för alla och vi är alla olika. Tro mig, jag vet. Jag gick ner 15 kg på några månader efter att jag tröttnade på att vara stor. Då har jag inte varit det hela mitt liv, utan det handlade om en ettårsperiod då jag lyckades gå upp drastiskt i vikt på grund av privata orsaker. När jag nådde gränsen och kände att jag verkligen behövde göra någonting åt det så gjorde jag det. Jag gick minst två pw:a om dagen MED hunden.
Oavsett så handlade inte mitt inlägg om att någonting är omöjligt, men jag måste få ha rätten att klaga i min egen blogg när det är så jag känner och jag ville gärna ha lite respons från andra om hur deras viktuppgång såg ut. Det kanske är vanligt att man går upp så i vikt i början eller så är det inte det. Det är ju helt individuellt, men bloggen är till för att jag ska kunna ventilera mina tankar istället för att stå och skrika när jag inte kan knäppa byxorna innan man går hemifrån. Jag vet mycket väl hur man tar tag i sin vikt och det finns många bortförklaringar till varför många INTE gör det, men den här gången var min beklaga över 2 kg ine obefogad och jag har mina orsaker. Bland annat så har jag åkt på en dunderförkylning så det sista jag ska göra är att träna eller gå pw:s och då är det skönt att få klaga lite innan man kan få bli frisk och komma ut på promenad.
skriven
oj..det är väl ändå det minsta problemet? 2kg kan jag LÄTT gå upp över en helg.. för att sedan motionera bort under veckan förvisso. Vad är det som säger att du inte kan ta en power walk bara för att det är grått o blött? jag promenerar t/r tåg-jobb varje dag, 2km, i ur och skur, och det håller vikten i schakt. Tänk också på att det finns en anledning, en BRA anledning till din viktuppgång, kroppen ställer in sig på att försörja två människor. Såklart förstår jag hur frustrerande det måste vara att gå upp i vikt när bebisen knappt väger några gram, men tänk att det också är vätska, moderkaka etc som väger, inte bara de extra cm runt låren. Njut och promenera, efter förlossningen kan du ta tag i ev kvarblivna extrakilon :)